Fågelkontakt

Vaknade i ottan och blev så glad att det faktiskt kommit lite snö!
Traskade upp i skogen och hade kunnat vara ute hur länge som helst känns det som. Ville sökte intensivt, och jag kom på mig själv att följa honom utan att tänka på var jag gick, hittar inte så bra här i trakterna men det är ju tryggt att man lämnar spår efter sig. :D
Något, som jag inte hann se, flaxade iväg på stora vingar en bit in i tätriset. V höll sig nära mig just då så det var inte han som stötte. Gav honom inte en chans att rusa efter, utan satte tryck på visselpipan snabbt. För vid vårat senaste jakttillfälle bjöd han på tidernas eftergång nämligen... Och det gick bra idag. :thumbup:

Ville har av någon konstig anledning blivit betydligt mjukare att träna med. Måste vara åldern? Han är sent utvecklad i allt, så det här är nog en mognadsfas tror jag.
Saker som jag fått traggla med dagligen sker nu automatiskt. Han ifrågasätter nästan ingenting numera. Och jag börjar bli bekväm med situationen att han en lydig hund, så hoppas det fortsätter. *peppar peppar* :D (hoppas han inte är sjuk, haha)

Nu tinar vi upp och sedan barkar det iväg mot arbeitet för ett kvällspass.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0