Villes blogg

Har sedan länge konstaterat att Ville inte ser med kärlek på katter. Skulle han få upp jakten vet jag med säkerhet vad som skulle hända om jag säger så.

På nära håll, om det t.ex. kommer en tam katt svansandes, har han inte brytt sig nämnvärt utan verkar ha sett den som "tillhörande husfolket". Han har nyligen vistats inomhus med en stor katt hos S & P också, inga problem.

Men... nu vet jag ungefär vad som skulle hända även på nära håll. Sent inatt gick vi ut på sista rastningen, och när Ville stramar upp och står försöker jag se vad det "jaktbara" är därute i mörkret. Skymtar något ljust, men antar att det är ett juicepaket eller något (ja den här hunden står för allt just nu och har djup fantasi!) och låter honom hålla på utan att ge det uppmärksamhet.
Det visar sig dock att det ljusa rör på sig, och kommer mot oss. Av Villes kroppsspråk att döma - stramt stånd och ögonen brinner av jaktlust - är det ett jaktbart vilt. Som dessutom kommer mot oss. :bigeyes:

Det är förstås en katt, av allt att döma väldigt hundvan sådan. Jag pratar lugnt och glatt med den för att avdramatisera mötet för V, han lägger huvudet på sned och blir osäker (förstås!). Vill inte schasa bort katten för att då skapa spänningar och förstärka katt-problemet, utan hellre bete mig som att katter är vardagsmat och framförallt INTE JAKTBARA. Katter ska man inte bry sig om, dom är ointressanta och tråkiga djur.

Hade ingen lust att utmana ödet och riskera livet för kissen, så jag drog med mig Jägarn motvilligt i kopplet (koppel är bra förresten, brukar oftast slarva på den punkten :blush:), han blev upprörd där ett tag och bokstavligen släpades baklänges, först när han drog igång upprört skall visade jag mitt missnöje och korrigerade uppförandet för sådant accepteras icke. :mad:

I morse gick vi på samma ställe, och han smög på tå hela vägen till "kattplatsen". :D



Ulv i fårakläder: