Villes blogg

Imorgon drar vi söderut och roar oss på slottet hela helgen! Har en veckas semester och det känns inte helt fel det! :D

På hemvägen svänger vi förbi Köping och hämtar hem ett gäng fåglar också, så det lär kackla i bilen några mil.

Ville får överleva utan matte hos hundvakten, men jag tror det ska gå bra.

Japp, igårkväll lades det och imorse gicks det.

Liggtiden blev ganska exakt 12 timmar. Min dåliga förmåga att bedöma avstånd gissar på ungefär 800 meter. Kändes jättelångt igårkväll, och betydligt kortare idag. Kan bero på att jag tar mer tid på mig att strosa fram med klöv och blodflaska, än när det är dags för Ville. Han gör allt i rasande tempo!

Eftersom det åskat och blixtrat inatt har det varit skyfall också, vilket försvårade det hela lite förstås. Men han spårade noga och löste problemen när de kom, blev lite snurrande på vissa områden men sedan bar det iväg, och slutligen var vi i mål.

Glömde kameran så här är en gammal bild:

Fy tusan så dåligt det gick idag. Ville var överladdad med energi, hjärnan kokade av alla intryck och hormonerna svallade av explosionen av dofter som han utsätts för. Det skälls och springs och säkert löps med. Att till råga på allt tvingas dras med mig i kopplet gör ju saken till en katastrof. Jag är tråkig, stel, håller andan, rycker i kopplet, stressar, hör ingenting och bara känner en längtan ut i skogen där vi faktiskt har ett samspel som ingen skulle tro som såg oss på Bruks ikväll. Och det är lätt för andra att säga "men var rolig", då Ville är en hund som stressar upp sig 0-100 på en sekund. Han är otroligt svår att motivera lagom utan att flyga i luften. Därför kör jag med att dämpa, dämpa, dämpa. Känns som att jag vill vara som en bestämd militär med pondus, som mascherar fram och får hunden att lyda av skräck ungefär. Fast egentligen inte. Så då blir det någon konstig blandning av alltihop, och vad utstrålar jag med mitt stela kroppspråk i kombination med adrenalin, ständiga rassel i kedjestrypet, osäker gångstil och med fumliga korrigeringar - belöningar genom tappade godisbitar - tjat - tjat - tjat..?
Nä, det är jag som behöver gå på lydnadskurs. Är en så otroligt dålig förebild för min hund ibland att jag skäms. Ingen ska komma och säga att det stämmer, för bevisligen gör det ju det. För hur många har skaffat sin hund en Rapporteringskod A i registret genom ren klantighet? 

Tur man är positiv och tacklar motgångar genom att skratta åt dem, kavla upp ärmarna och tänka att nu kör vi! :D :D :D


Han har det inte alltid så lätt

Kursen i torsdags var jättekul. Även om jag inte känner mig helnöjd med våran prestation så klarade vi alla moment och Ville var så duktig. Det är jag som behöver träna. :)
Vi är 10 hundar i gruppen, mest stora, och allt känns så himla roligt och motiverande. Ikväll är det dags för andra träffen.

Ville har flisat sönder en klo på höger framtass litegrann. Han haltar inte, men ömmar när man är där och klämmer. Jag låter honom springa av sig på mjuka ängar varje dag och håller koll så att det inte blir sämre. Lite trist att inte kunna röra sig på roligare ställen, följa grusvägar osv, men det får bli såhär ett tag, inget att göra åt det. Bara ta på sig stövlar och bege sig ut efter ängskanterna, spana in alla vårbäckar och ströva i lugnet med fågelkvitter är ganska mysigt det också.

Igår fick vi lite sällskap på ängen. Ville har inte förstått det där med att ragga smidigt. :D





Och så en bonusbild:

Min passion för foto ökar dramatiskt. En glad amatör är jag, och det är tur att ingen ser när man krälar omkring därute i buskarna!

På hundfronten intet nytt. Vi traskar och traskar i skogen för det mesta. Är duktig och kör någon apportövning emellanåt men har inte riktigt haft det där suget, så det blir på tok för sällan. På torsdag börjar kursen, blir så spännande och jag är säker på att motivationen får sig en skjuts.

Här kommer dagens guldkorn från havet av bilder min kamera fylls med:

Ville hittar "liten pinne":