Villes blogg

Har sedan länge konstaterat att Ville inte ser med kärlek på katter. Skulle han få upp jakten vet jag med säkerhet vad som skulle hända om jag säger så.

På nära håll, om det t.ex. kommer en tam katt svansandes, har han inte brytt sig nämnvärt utan verkar ha sett den som "tillhörande husfolket". Han har nyligen vistats inomhus med en stor katt hos S & P också, inga problem.

Men... nu vet jag ungefär vad som skulle hända även på nära håll. Sent inatt gick vi ut på sista rastningen, och när Ville stramar upp och står försöker jag se vad det "jaktbara" är därute i mörkret. Skymtar något ljust, men antar att det är ett juicepaket eller något (ja den här hunden står för allt just nu och har djup fantasi!) och låter honom hålla på utan att ge det uppmärksamhet.
Det visar sig dock att det ljusa rör på sig, och kommer mot oss. Av Villes kroppsspråk att döma - stramt stånd och ögonen brinner av jaktlust - är det ett jaktbart vilt. Som dessutom kommer mot oss. :bigeyes:

Det är förstås en katt, av allt att döma väldigt hundvan sådan. Jag pratar lugnt och glatt med den för att avdramatisera mötet för V, han lägger huvudet på sned och blir osäker (förstås!). Vill inte schasa bort katten för att då skapa spänningar och förstärka katt-problemet, utan hellre bete mig som att katter är vardagsmat och framförallt INTE JAKTBARA. Katter ska man inte bry sig om, dom är ointressanta och tråkiga djur.

Hade ingen lust att utmana ödet och riskera livet för kissen, så jag drog med mig Jägarn motvilligt i kopplet (koppel är bra förresten, brukar oftast slarva på den punkten :blush:), han blev upprörd där ett tag och bokstavligen släpades baklänges, först när han drog igång upprört skall visade jag mitt missnöje och korrigerade uppförandet för sådant accepteras icke. :mad:

I morse gick vi på samma ställe, och han smög på tå hela vägen till "kattplatsen". :D



Ulv i fårakläder:

Ja, trots att den stora festivalen invaderar vår stad, blir det skötsamt härhemma. Övertalning pågår från vissa håll, men jag kan bara säga - lycka till. :cool: :D ;)

Idag har jag & Ville varit på en skogstripp, och en dummy åkte med i fickan. Stannade på ett par ställen och tränade hålla - gripa - bära och det var inte så populärt hos V, har sällan skådat honom så ointresserad. Så jag körde ett sök i slutet, slängde ut dummyn på ett kalhygge när han inte såg. Skickade sedan ut honom och då vaknade hunden till liv - tala om arbetslust när det gäller den typen av övningar - han skulle kuta genom en eld för att hitta ett föremål! :thumbup: 
Tror jag ska spinna vidare och testa fler saker, inte bara på apportfronten utan annars också, som en rolig aktivitet att leta saker med vittring.

Var och sköt lite hagel imorse, men det blev inte många skott för min del då den "dåliga" känslan kom tillbaka. Ont något fruktansvärt gjorde det! Vill inte träna fel heller, utan ska invänta privatträningen 8/8, försöka träna torranläggningar bara det är aldrig fel... Ser fram emot att få riktig hjälp snart.

Kvällarna börjar bli mörka nu, många har ångest över det och jag bara myser.

Har förresten planer på att prova locka räv. Rävjakten börjar 1 augusti, och vi är några stycken som spånar på att prova lyckan. Har inga större visioner om utdelning, men det kan vara kul att försöka! Skulle behöva en räv i frysen faktiskt. :D

Trevlig helg!


Ville längtar till hösten

Såhär ser det ut varje dag. Ju större och tyngre föremål man hittar desto bättre. Och det bärs med stolt svans, snälla, bakåtstrukna öron och gångstilen liknar dressyrhästens piaff och passage. :D



I övrigt aktiverar vi oss med allt möjligt just nu, men för tillfället är bloggtorkan här och just nu samlas det mest kraft för en stundande arbetshelg. Längtan efter semester är stor!

Trevlig helg

Vi har haft en trevlig kväll, inandandes skogsdoft och vad kan väl kännas bättre än att ha blåbärsris under kängorna? Hundarna har fått röra på sig (med respekt för barnkammartiden!), vi har hört vingslag och sett mängder av spår från klövvilt. Och mitt livs första björnspår har skådats, suddigt i torkad lera, därmed enbart faschinerande och inte det minsta frossframkallande. :love:

Varför trippen blev fyrdubbelt så långvarig än beräknat förtäljer inte riktigt historien.
Det kunde nämligen ha blivit övernattning bland granar och tallar också, om inte en snäll anhörig förbarmade sig och letade reda på oss när vi till sist kommit oss upp på en väg - en okänd väg - och skjutsade mig efter bilen. Oj vad den var många kilometrar bort och åt ett konstigt väderstreck.

Ville Valle sover gott i sin bädd nu...

Så kan det gå! :D ;)


Här växer bomullen

Ja inte är det något fel på ståndanlagen inte! Här stramas det upp för det mesta. :D
Ville nöp fast vid en rishög också häromdagen, stod länge och väl för någon form av vittring därunder, men vi kom aldrig fram till vad... I övrigt är det duvor som vi utsätts för mest till vardags, kyrkan är invaderad och det glädjer ju alltid någon. De är dessutom halvtama - ännu bättre. ;)



Stånd för "lilla haren":