Kvällens skytte
Jag kan bara säga WOW åt min nya hagelpang. Den känns underbar och jag har nog sällan skjutit så bra stundvis som ikväll. :thumbup: :D
Vet inte hur många skott jag brände av - men närmare 100 gissar jag - och ömheten i axeln är i stort sett obefintlig och inte i närheten av att utvecklas till ett blåmärke ens. :D
Vet inte hur många skott jag brände av - men närmare 100 gissar jag - och ömheten i axeln är i stort sett obefintlig och inte i närheten av att utvecklas till ett blåmärke ens. :D
Nyckeln verkar funnen
Har ju haft stora problem med hagelskyttet en längre tid. Oerhörd smärta, sett ut som ett offer för grov misshandel, inte prickat många skott och nästan gett upp och tänkt skola om Ville till agilityhund eller något liknande. Alternativt aldrig någonsin kunna gå solo-rundor därute i skogarna, utan bara färdas i sällskap av skyttar.
Tills idag. Det började hemskt dåligt, samma gamla visa då bössan sparkar sönder axeln och jag till sist rent utav gruvar för varenda smäll. Har tänkt att det måste vara fel på min kropp, att mitt nyckelben inte ser ut som andras eller liknande, eftersom jag aldrig funnit "gropen" som alla pratar om. Även fast jag håller en halvautomat mot axeln ömmar det rejält, trots halverad rekyl.
Men - med en totalt ändrad anläggning och små detaljer kring tyngdpunkt och armbågar som pekar åt fel håll - så är det nu både roligt och smärtfritt att ha sönder lerduvorna. Nyckeln till problemet verkar vara funnen, mitt självförtroende har fått sig en sving uppåt, och med lite träning så att allting klaffar automatiskt lär det här bli en fröjd!
Sextio mil har jag och S spenderat i bilen, och det var det definitivt värt för att få proffshjälp. Är så tacksam! :thumbup: :D
Så dom som ser ut såhär kan definitivt känna sig hotade i höst:
(Foto: Wikipedia)
Även dessa kan passa sig om allt går vägen:
(Foto: Wikipedia)
Är helt slut efter sju timmars bilfärd och tryckande värme. :tired:
En stor längtan efter att spendera gryningen i skogen finns, har allvarliga funderingar på att stiga upp i ottan och åka ut en sväng. Risken är stor att det blir så när suget kommer såhär starkt och det infaller under ledighet... :love:
Tills idag. Det började hemskt dåligt, samma gamla visa då bössan sparkar sönder axeln och jag till sist rent utav gruvar för varenda smäll. Har tänkt att det måste vara fel på min kropp, att mitt nyckelben inte ser ut som andras eller liknande, eftersom jag aldrig funnit "gropen" som alla pratar om. Även fast jag håller en halvautomat mot axeln ömmar det rejält, trots halverad rekyl.
Men - med en totalt ändrad anläggning och små detaljer kring tyngdpunkt och armbågar som pekar åt fel håll - så är det nu både roligt och smärtfritt att ha sönder lerduvorna. Nyckeln till problemet verkar vara funnen, mitt självförtroende har fått sig en sving uppåt, och med lite träning så att allting klaffar automatiskt lär det här bli en fröjd!
Sextio mil har jag och S spenderat i bilen, och det var det definitivt värt för att få proffshjälp. Är så tacksam! :thumbup: :D
Så dom som ser ut såhär kan definitivt känna sig hotade i höst:
(Foto: Wikipedia)
Även dessa kan passa sig om allt går vägen:
(Foto: Wikipedia)
Är helt slut efter sju timmars bilfärd och tryckande värme. :tired:
En stor längtan efter att spendera gryningen i skogen finns, har allvarliga funderingar på att stiga upp i ottan och åka ut en sväng. Risken är stor att det blir så när suget kommer såhär starkt och det infaller under ledighet... :love:
