Åter till vardagen

Så var det måndag igen, och snön den yr kan jag lova. Det har blåst och "drevat" en hel del, men det gör ingenting. Det är nu njutningen av att ha nära till jobbet är som störst. :-)
I morse fick jag knappt upp porten när vi skulle ut på första hundpromenaden...
En konstig sak, det är att när vi än går ut på morgonen - Ville och jag - så kliver även grannen ut med sin skällande terrier (kan eventuellt vara en otrimmad schnauzer), och det är i princip varenda gång! Jag har ingen särskild tid heller, utan vi går ut när jag känner för det. Allt mellan 05:00 och 07:00 beroende på arbetstider eller annat. Och var så säker på att dom slår upp dörren samtidigt. :-o
Jag har i och för sig gått från att vara extremt lättväckt, till att knappt vakna av väckarklockan. Så nu ringer två klockor, först mobilen och en stund senare en annan på andra sidan rummet med fruktansvärd signal. Grannen kanske vaknar av den, stackarn haha. Han är dock inte speciellt glad av att vi spatserar ut tillsammans, för lillhunden lever rövare å det grövsta så karln styr alltid kosan åt ett annat håll än vårt... :-)

Idag har man arbetat och slitit. Imorgon likaså, ska dock vara på en annan avdelning och det känns lite pirrigt såklart. Det ingår i årets lönekriterier, att en gång under året byta plats med någon, och det var faktiskt jag som kom med förslaget så jag ska knappast klaga, haha. Och nog går det säkert bra. Kändes lite knäppt eftersom jag har en elev just nu, men hon får följa med någon av de andra imorgon helt enkelt.

Ville har sprungit och sprungit i snön idag. Han fyller två år om ett par månader, men det kan man inte tro, det är mycket valptag än. :-)
Han har en rolig sak för sig härhemma. Vanligtvis sliter han saker i stycken, aldrig från inredningen men om han får någonting som GÅR att strimla gör han det på ett ögonblick. (tex mjuka hundleksaker, de har kort livstid) Så därför består "hans" saker enbart att tuggben. Men... är han förtjust i något så är det handskar! Nu har han hittat en gammal "arbetshandske" och tro det eller ej, den har levt i flera veckor. Han bär den omsorgsfullt fram och tillbaka. Leker med den, sover med den, apporterar den till främmande. Han skulle kunna strimla även denna men gör det inte. Hade han varit tik hade jag misstänkt skendräktighet.... :-S


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0