Villes blogg

Helgens vakande tog slut idag på eftermiddagen, 16:20 närmare bestämt. Det har varit fina och jobbiga dagar på samma gång... Mormor är nu i himlen och vi är många som känner lättnad över att hon äntligen slipper plågorna, men saknaden är stor också och sorgen är någonting man aldrig kommer ifrån. :( :love:



Kvällssol i förrgår


Vilde Ville, han gör galoppiruetter i kopplet och tycker att vi ska fara ut och hitta på någonting snart. Tre i princip händelselösa dagar i rad hör inte till vanligheten. Själv är jag vansinnigt sugen på att bege mig ut, men orken tryter och jag orkar helt enkelt inte idag utan det dåliga samvetet får stå tillbaka. Imorgon är krafterna tillbaka! Då har vi projekt utomhus efter lunch, och V ska få följa med och få det mentala träningspass som det innebär. :)

Har suttit och tänkt igenom vad vi behöver träna på, hur det ska läggas upp och genomföras praktiskt. Jakten närmar sig och det är många saker som måste tas tag i NU.
Därför funderar jag på att göra en sorts planering redan nu, om det skulle råkas bli en ändring är det inte hela världen ;) men då har vi åtminstone ett mål... Blir väldigt lätt spontant alltihop, och samma-samma-samma. :rolleyes:

V har förresten hängt med till "vakandet", legat på balkongen och fått miljöombyte.
En nyttig träning fick vi in, i form av lång och gänglig spiraltrappa som vi flängde upp och nedför ett antal gånger under dagens lopp. Han tvekade bara en gång - och det var på nervägen. Håligheterna på sidan om trappstegen skrämde säkert mest, Ville tvärstannade och vägrade gå. Jag gick upp, rundade honom och började nerstigningen på nytt utan ett ord, och han följde fint efter. Inget ömkande - bara pang på - och han följde duktigt. Bra gjort, för trappan är verkligen hemsk, och betänk att hundar ser dåligt... Riktigt fint skötte han sig.

Dags för refrängen...