Villes blogg

Nuförtiden tar vi alltid med ryggsäcken på långpromenaden, och förenar nytta med nöje genom att stanna till och träna lydnad under tiden. Villes hjärna får vila mellan varven och så håller man ju värmen. Det verkar nämligen ska vara vargavinter i all evighet.

Stoppet går kalasbra och det är hur roligt som helst! Jag är dock lite dålig på att veta när det är dags att vara nöjd, när jag ska sluta och hur mycket jag ska nöta. Brukar ha en förmåga att köra lite väl hårt på ett moment och missa det där med att trappa upp kraven i rätt tid. Så nu har jag bestämt mig för att träna 1 lyckat stopp varje dag resten av den här veckan, och koncentrera resten av träningen på apportering. Där är utmaningen framförallt att hitta rätt motivationsgrad. Ville blir väldigt seg om jag dämpar honom för mycket, och exploderar om han blir upptjoad. Det luriga är att få det hela med glädje och precision och inte antingen eller. Vilket jag aldrig riktigt lyckas med verkar det som. Men jag ska försöka, har ju en fin läromästare i min hund som inte direkt låter mig ta den lätta vägen! :D