Bakslag
För första gången har Ville skapat en negativ minnesbild. Det är något av en sensation!
Har varit rätt så hård i stoppträningen förut, det krävs en ovillkorlig power i det momentet för en stående fågelhund som måste stanna vid uppflog. Har nog lyckats sätta tryck i signalen men ändå inte tajma exakt rätt förmodligen, allt handlar ju om just det - tajma i ögonblicket!
Jag är långt ifrån någon duktig dressör och har massor med svagheter, det är jättelätt att vara förståndig i teorin men desto svårare att praktisera alla klokheter. ;)
Hur som helst har V numera en otrolig snabbhet i stoppet. Han bokstavligen tvärnitar när jag blåser, i full galopp på väg mot ett mål, spelar ingen roll för stannar gör han på fläcken. Problemet är att han, efter att jag blåst fast honom ett par gånger, blockerar sig och slutar vilja springa. Han är inte låg, men trög. Håller sig kring mina ben, gärna lite snett bakom, och bara väntar på nästa signal. Jag försöker med allt - lek, frikommandon, ja allt. Men han bara segar, släpar fötterna och ser uttråkad ut.
En liten rädsla fick jag, att tänk om han får sådana där dumheter för sig under jakten. Efter några fågelsituationer där jag fått förstärka med visselpipan kanske han bryter jakten och inte vill springa. :S
Men jag har fått endel tips nu och har provat att använda mig av det idag så det känns lite mindre oroande nu. *pustar ut*
Gäller att klura ut lösingar och testa sig fram. Finns så mycket motor i den här hunden och han är lite som en träbit att jobba med ibland, för att nästa sekund explodera. Stundvis går han ur hand, men det finns alltid en förklaring som går tillbaka till mig själv som tur är. Det är viktigt att vara lagomt självkritisk.
Vädret ute är härligt med 5 plusgrader och takdropp, snön smälter i sakta mak.
Strax dusch och omsvirning till arbetsdress.
Fridens liljor!
