Vardagsträning

När jag är och sköter om hönsen får Ville följa med. Det blir små träningspass i vardagen, korta och meningsfulla. Vet inte om jag är så mycket för habituering...

"habituering, inlärningsfenomen som innebär att en regelbundet förekommande eller upprepad stimulering så småningom inte längre uppmärksammas; tillvänjning."



...i just den formen att man lägger hunden i fågelvoljär och låter den stressa av. Eller, det råder ju delade meningar om den saken i hundvärlden, och jag vet att vissa hundar blivit hjälpta av det. Men är glad så länge jag slipper dels sitta där i eländet i fjorton timmar, och framförallt fundera på om jag gjorde rätt eller bara plågade stackars hunden. Nu har jag bestämt att jag slipper det. :D
Resultatet av den här microträningen har i alla fall gett strålande resultat. *peppar peppar*

Inom 2-3 minuter.

Superladdad:

Taggar ner:

Inser att det är slöseri med energi för jag får ändå inte jaga dom :)


Ville har mognat massor sedan i fjol. Han är en valpig och sent utvecklad hane med mycket energi. Men det märks en otrolig skillnad i år och det är en rolig upptäckt.

Passivitet

Utanför stor fågelvoljär, Ville skötte sig klanderfritt. :thumbup:




Nu stegrar vi träningen och börjar ladda på allvar inför hösten. 10 veckor kvar! :D

Viltspårspremiär

Japp, igårkväll lades det och imorse gicks det.

Liggtiden blev ganska exakt 12 timmar. Min dåliga förmåga att bedöma avstånd gissar på ungefär 800 meter. Kändes jättelångt igårkväll, och betydligt kortare idag. Kan bero på att jag tar mer tid på mig att strosa fram med klöv och blodflaska, än när det är dags för Ville. Han gör allt i rasande tempo!

Eftersom det åskat och blixtrat inatt har det varit skyfall också, vilket försvårade det hela lite förstås. Men han spårade noga och löste problemen när de kom, blev lite snurrande på vissa områden men sedan bar det iväg, och slutligen var vi i mål.

Glömde kameran så här är en gammal bild:


Kvällens kursrapport...

Fy tusan så dåligt det gick idag. Ville var överladdad med energi, hjärnan kokade av alla intryck och hormonerna svallade av explosionen av dofter som han utsätts för. Det skälls och springs och säkert löps med. Att till råga på allt tvingas dras med mig i kopplet gör ju saken till en katastrof. Jag är tråkig, stel, håller andan, rycker i kopplet, stressar, hör ingenting och bara känner en längtan ut i skogen där vi faktiskt har ett samspel som ingen skulle tro som såg oss på Bruks ikväll. Och det är lätt för andra att säga "men var rolig", då Ville är en hund som stressar upp sig 0-100 på en sekund. Han är otroligt svår att motivera lagom utan att flyga i luften. Därför kör jag med att dämpa, dämpa, dämpa. Känns som att jag vill vara som en bestämd militär med pondus, som mascherar fram och får hunden att lyda av skräck ungefär. Fast egentligen inte. Så då blir det någon konstig blandning av alltihop, och vad utstrålar jag med mitt stela kroppspråk i kombination med adrenalin, ständiga rassel i kedjestrypet, osäker gångstil och med fumliga korrigeringar - belöningar genom tappade godisbitar - tjat - tjat - tjat..?
Nä, det är jag som behöver gå på lydnadskurs. Är en så otroligt dålig förebild för min hund ibland att jag skäms. Ingen ska komma och säga att det stämmer, för bevisligen gör det ju det. För hur många har skaffat sin hund en Rapporteringskod A i registret genom ren klantighet? 

Tur man är positiv och tacklar motgångar genom att skratta åt dem, kavla upp ärmarna och tänka att nu kör vi! :D :D :D


Han har det inte alltid så lätt

Bakslag

För första gången har Ville skapat en negativ minnesbild. Det är något av en sensation!
Har varit rätt så hård i stoppträningen förut, det krävs en ovillkorlig power i det momentet för en stående fågelhund som måste stanna vid uppflog. Har nog lyckats sätta tryck i signalen men ändå inte tajma exakt rätt förmodligen, allt handlar ju om just det - tajma i ögonblicket!
Jag är långt ifrån någon duktig dressör och har massor med svagheter, det är jättelätt att vara förståndig i teorin men desto svårare att praktisera alla klokheter. ;)

Hur som helst har V numera en otrolig snabbhet i stoppet. Han bokstavligen tvärnitar när jag blåser, i full galopp på väg mot ett mål, spelar ingen roll för stannar gör han på fläcken. Problemet är att han, efter att jag blåst fast honom ett par gånger, blockerar sig och slutar vilja springa. Han är inte låg, men trög. Håller sig kring mina ben, gärna lite snett bakom, och bara väntar på nästa signal. Jag försöker med allt - lek, frikommandon, ja allt. Men han bara segar, släpar fötterna och ser uttråkad ut.

En liten rädsla fick jag, att tänk om han får sådana där dumheter för sig under jakten. Efter några fågelsituationer där jag fått förstärka med visselpipan kanske han bryter jakten och inte vill springa. :S
Men jag har fått endel tips nu och har provat att använda mig av det idag så det känns lite mindre oroande nu. *pustar ut*

Gäller att klura ut lösingar och testa sig fram. Finns så mycket motor i den här hunden och han är lite som en träbit att jobba med ibland, för att nästa sekund explodera. Stundvis går han ur hand, men det finns alltid en förklaring som går tillbaka till mig själv som tur är. Det är viktigt att vara lagomt självkritisk.

Vädret ute är härligt med 5 plusgrader och takdropp, snön smälter i sakta mak.
Strax dusch och omsvirning till arbetsdress.

Fridens liljor!


Bollmetoden

Just hemkommen från en fruktansvärt härlig promenad runt Fortlax och Avan. Skoterspåren är så hårda och fina att gå efter nu att man bara vill gå och gå hela dagen. Strålande sol är det ju också!

Ville har haft en släng av blåskatarr och därför, på inrådan av veterinär, fått vila ett par dagar. Igår morse trodde jag nästan att vi skulle behöva åka in och tappa urinblåsan eller kolla så han inte hade urinsten, men det gav med sig och nu är allt som vanligt. Vi har varit mycket ute i kylan så det är nog därför, han har blivit kall helt enkelt. Trots att jag är noga med att slänga på täcke när musklerna är varma så blir det ganska kallt att t.ex. ligga en stund i den kalla bilen. Men men, nu är det fina tider som väntar och snart klagar man ju på värmen istället. :D

Nu har träningslusten vaknat till liv igen, och dagens fokus ligger på stoppet. Tog en boll i fickan och provade en (för mig) ny träningsmetod. Och kan bara säga att resultatet är strålande! Ville tvärnitar på flera hundra meters avstånd nu. Det roliga är att det bygger helt på positiv förstärkning också, så den som påstår att man måste våldföra sig på en vorsteh för att lyckas har fel. Välkommen att låna min hund som är av det hårda slaget, det vet alla som känner honom. I mitt läge dras man lätt mellan dagens köttbullelydnad och gammeldags dressyr. Det är alltid lika roligt att prova något nytt och riktigt få rysningar av hur bra det faktiskt fungerar. Jag tror inte att allt är svart eller vitt, särskilt inte med tanke på vad vi faktiskt kräver av våra jakthundar vad gäller lydnaden. Vi ska få dem att stanna på kommando när de utsätts för den största störningen av alla - uppfloget. Att ta av dem möjligheten att gå efter vilt är stort. Men det går - utan att behöva dräpa dem!

Är så otroligt impad av mig själv idag, som lyckats tajma belöningen i exakt rätt tidpunkt, och framförallt av min hund som lyder blint på flera hundra meters håll. :love:


Gruppträning i ridhus

Kvällens träning gick riktigt bra! Jag krävde ingenting av Ville förutom vanligt hyfs, och han var riktigt lugn och fin.

Nu är motivationen på topp så nästa gång ska jag avancera och köra riktig lydnad. Ska banne mig se till att träna hemma varje dag fram tills dess. För att få lite struktur bestämmer jag ett fåtal momtent att nöta i en veckas tid, och sedan känna efter hur det ligger till. Det vi kommer lägga krut på till att börja med är:

*Linförighet/fritt följ
*Inkallning - få upp farten!
(jag har en förmåga att dämpa för mycket och då går han ner i släpande skritt...)
*Positioner
*Ögonkontakt/fokus

Nu är 2 par Tegsnäs spända på biltaket så imorgonbitti bär det av ut i snön igen...

Jalla jalla!




Nu har vi dammat av apporterna

Den stora träapporten och mellandummyn packades ner i väskan, och ut i beckmörkret begav vi oss. Ville var taggad efter en passiv dag, så det är dämpa-övningar som gäller. Vilket han fogar sig efter ganska bra, även om han är minst sagt explosiv. Det är krut i den här hunden vill jag lova. :)

Världen består av vatten och is just nu, men som tur är har det tinat på stora ytor, så parkeringar är i stort sett isfria. Man slipper vara rädd att slå ihjäl sig. Är tillräckligt blå på högerknät sedan förut.

Nog behöver vi träna lydnad, det råder det inga tvivel om! Både jag och Ville är så ringrostiga, särskilt jag i vissa moment. Det tar en stund innan alla detaljer - t.ex. hur jag rör händerna, står osv - klaffar. Linförigheten ser bra ut, inkallningen också. Hålla och bära apporten fixar han galant. Hämta apporten struntade vi i idag, är väldigt glad över det för det är typiskt mig att göra ogenomtänkta saker som bara blir kaos. :blush: När V är så laddad som idag, då är det dömt att misslyckas. Bättre att förebygga konflikter oss emellan och istället köra på att lyckas.

Är ganska nöjd med träningen idag, det var kul att komma igång och vi avslutade såklart med raj-raj i skogen. Trodde han skulle dräpa sig då han dundrade fram mellan träden som en dåre.:D

Detta är vad vi ska träna på först och främst nu:

* linförighet
* fritt följ
* lydnadsinkallning
* gripa apporten
* passivitet (bli bättre på att belöna tystnad!)

Nu väntar vi bara på snön också. Skid- och dragutrustningen väntar ivrigt på att få användas!

I övrigt är allt bra med Villobert. Han lever och frodas, är frisk och kry. För er som undrat om hur det går med svansen, den är helt läkt nu. Veterinären vill inte göra någonting åt den, utan har filosofin att det kan bli bättre med åren. Jag ska tänka på att han inte blir kall osv. Visst får jag lägga honom på röntgenbordet, men det är ingenting de rekommenderar när han är såpass fräsch. Så det är bara att hålla tummarna till nästa år.

Planer smids kring att skaffa träningsfåglar till sommaren. Stora planer till och med. ;)
Min tanke är att - förutom den enorma träningsmöjlighet som ges - Ville får anstränga svansen succesivt och på så vis kanske hålla bättre i längden. Då blir det inte lika enorm påfrestning som det annars blir då man hips vips är på jakt vecka 25 och marken ska dammsugas kors och tvärs på ett intensivt sätt.
Spännande blir det i alla fall, om vi skrider till verket och ger oss in i detta på fullaste allvar och på rätt sätt så det inte blir som sist, 25 rapphöns som inte kunde flyga utan föll som stenar i gräset. :D

Är rejält sugen på regelbundna träningsträffar nu när jaktsäsongen börjar vara över. Ni som läser detta och är intresserade får gärna kommentera eller höra av er till mig. Kanske kan man bestämma en dag/tid/plats och köra principen "den som kommer kommer". Eller?


 




Höstens första viltspår

Har fyllt frysen med nya, fräscha älgklövar och idag premiärprovade vi en av dem. Lade ett hyfsat enkelt spår med några vinklar, ett par bloduppehåll och ca 1 dl blod per 150:e meter. Ville gjorde ett fint arbete - fast det går undan i krökarna! Så en liten påminnelse om farten fick han. Väl framme vid spårslutet högg han tag i skanken och bar den stolt, utan att byta grepp, hela vägen till bilen. Vi hade sällskap och jag tror det fanns en viss bytesmedvetenhet inblandat, aldrig något gurgel men han spatserade malligt med svansen som ett spett rakt upp. Eller nja, den är ju böjd längst ut som bekant. ;)

Underbart väder idag med sol och plusgrader!




Hoppas vi får leta igen riktiga sådana här någon gång:


Stadga & stopp

Med hjälp av kompisen S, en gräsmatta full av dofter, bebodda hundgårdar, pointerbrudar, tjädervingar, hemmagjord "kanin" och en pigg Ville arrangerades dagens träning, i ämnet stadga och stopp.

Resultatet: Inte alldeles perfekt men himla bra! :thumbup: :thumbup: :thumbup:

Är verkligen nöjd med ett par perfekt klaffade övningar. Ville gjorde bra ifrån sig, och fortsätter vi att hålla i det här lika vältajmat som idag, bådar det mycket gott inför höstens bravader. Nu gäller det att hålla i träningen och nöta-nöta-nöta.

Ville är en härlig individ, med stor vilja att vara till lags. Konsekvens och tydlighet är hemligheten.


Lite skäggväxt på det här, Ville... ;) :D

Ny vecka

Så var det måndag igen, en ledig sådan efter jobbarhelgen, alltid lika skönt. Fast alltid går den så fort. Klev upp före tuppen och lade viltspår, for sedan hem och kröp ner i sängen igen - hurtigare än så var jag inte idag. ;)

Ville har haft en bra hunddag, med både ordentlig motion och mental stimulering i form av viltspår och grupplydnad.
Det sistnämnda bestod i och för sig "bara" av en timmes ligga-stilla-och-vara-tyst  vilket gick sisådär. Min ork och lust för att vara pedagogisk och alert tröt litegrann ärligt talat, efter en hektisk dag och till råga på allt surströmmingsmiddag hos Mona. :blush: ;)
Spåret däremot, det gick fint. Provade korrigera farten, vilket var framgångsrikt. Har hittat en metod som fungerar, nu gäller det att traggla vidare tills det sitter. Provanmälan börjar närma sig sakta men säkert...

Vädret är konstigt, ömsom sol och ömsom regnskurar.
Luften är tung och myggen är rabiata som aldrig förr. Eller så glömmer man från år till år. ;)
Det positiva i kråksången är att mycket mygg betyder många fåglar. :D

Nu vilar vi inne i värmen resten av kvällen...


Älgskankar ska dö tycker Ville


Viltspår på programmet

Spåret lades spontant utan snitslar, hittade inte mina och tror att de antingen är glömda någonstans eller ligger på ett konstigt ställe härhemma. Ödslade inte många minuter på att leta heller, utan tänkte att det får gå ändå. Fördelen med ett omärkt spår är att jag inte behöver grubbla om hunden jobbar rätt eller inte. Styr gör jag aldrig, men omedvetet blir det lätt att man tänker på det under tiden hunden har näsan i backen, "vänta nu går han inte lite fel nu", fast oftast är det jag själv som svamlar - syns inte snitseln till tror jag att vi är fel fast en sekund senare är vi ändå rätt. :D
Nu traskade jag på, helt oplanerat, dit jag kände för att gå helt enkelt. Började i nederkanten av ett kalhygge, gick genom en ungskog med björk, passerade ett dike, genom skogen och lingonriset, över ännu ett dike fyllt av lera, ut på en äng och snirklade ut via ett skogsbryn till ytterligare en äng och slutligen några meter efter åkerskanten fästes älgklöven i ett träd.
(har varit med om att den försvunnit nämligen, inte roligt och därför sitter den fast i rep numera)

Ville var taggad som tusan, pep och gnällde då han visste vad som var på gång, och fick därmed ligga och dämpa ner stressen en stund innan han fick göra det roliga. Han blev lugn och tyst efter några minuter som tur var...
Spåret gick alldeles utmärkt, fort går det som vanligt och jag är en smula osäker på om det går för fort rent provmässigt. :S
Är annars nöjd, väl framme vid slutet greppar han tag i skanken och vill gärna bära den därifrån, glad och stolt. :cool: :D

Kaffe & surr hos S i Trollis också, vi tillverkade nya snitslar åt mig som blev kalasfina, dom ska inte slarvas bort. *lovar* ;)







Tvättstugan är bokad och badkaret håller på att fyllas, så lite hemmamys väntar innan kvällen då vi ska ta sex kilometers cykling...


Träningspass

Igår kördes det en sedvanlig gruppträning, vi var fyra stycken den här gången och jag & V for ett bra tag i förväg så han kunde få rusa av sig på ängarna innan. Vilket han gjorde, som en dåre. Har aldrig sett honom dra på den där växeln så ihållande som igår, han fullkomligt finkammade marken i zick-zack! Sådär på håll såg han ut som en riktig jaktidiot med väldans driv i söket. :D
Senare kom det fram att det förmodligen var rådjur på marken, en av de andra fattade stånd för vittring av något slag och det kan ju ha varit detta där med... Någon smarrig vittring i alla fall.

Vi övningssprang i "ring", tränade linförighet och därutöver passivitet.
Ville skötte sig ganska bra i det stora hela, ingen särskild stress eller pip-och-gnäll.
 
Höll på att krocka med ett rådjur en bit därifrån senare på kvällen. Passageraren skrek i högan sky, och jag tvärnitade av bara skräcken just när bocken skuttade framför fronten...

Två (!) lediga dagar är nu komna. Imorgon ska jag sluta upp på Arbetsplatsträff två timmar, det är allt. Jobbar endast fem timmar fredagkväll, semester lördag-söndag p.g.a. hundutställningen och överlever jag den - det är inte säkert! ;) - så åks det iväg på roligheter måndag-tisdag nästa vecka. Nämligen SPA tjugo mil härifrån, med hela härliga arbetslaget. *längtar*

Gripa apporten med tempo går framåt!
 Ville tar den alltid, men jag vill slippa trycka den mot tänderna på honom. Klickern kommer väl till pass i det här momentet kan jag lova, på tal om den så blir den mer och mer ett "måste" i fickan på hundkläderna. Håller jag på att bli en Klickermänniska?


Måndagsträning

Ikväll var vi fyra tappra ekipage på träningen. Min ork var inte på topp efter en sträng arbetsdag, så särskilt avancerat blev det inte. Handlern, alias moster Åsa, tog kommandor över Vilde Ville och försökte sig på lite utställningsträning. Vilket enligt mig gick riktigt bra - särskilt linförigheten. Det vi behöver öva på är själva uppställningen, det momentet har inte blivit av att öva tillräckligt mycket så det är osett ännu om han sköter sig på den punkten eller börjar "svamla". Samma med tandvisningen, det kan hända att han exploderar i lycka när domaren kommer fram... Men - det är ju inte blodigt allvar som tur är, utan en inoff för skojs skull. Mitt intresse för utställningar överlag är lika med noll, det är bara roligt att få en bedömning på Ville, han kommer inte gå i avel om det inte sker ett mirakel med HD:n + vi lyckas meritera oss högt eller liknande.:D ;)
Tror dock Handlern börjar känna en viss nervositet om jag förstod det hela rätt... ;p

En sak som jag berömmer min hund för ikväll: Han var tyst i passivitet. Nästan inget pip-och-gnäll!
Det kanske börjar ge sig litegrann, han är överhuvudtaget lugnare hela han, och tänker jag efter så har nog pipandet blivit bättre. Om jag inte inbillar mig. :)

Imorgon är det kvällspass på schemat, och hade man lagt manken till i helgen skulle morgondagen kunnat ägnas åt roligare saker än städning... men tyvärr, det straffar sig som vanligt att skjuta upp tråkigheter. :S


Årets första viltspår

Man känner sig lite udda som kliver upp i gryningen och släpar en blodig älgklöv i skogen, men den känslan delas antagligen av många hundägare. :D

Gjorde det lätt för Ville och drog ett kortare spår på ca 300 meter (fast med min avståndsbedömning kan det förstås ha varit +/- 100 m) och en vinkel, inget bloduppehåll. Liggtid 3 timmar.
Han blev riktigt glad vid synen av linan och selen, och spårade fint med näsan i backen. Vinkeln tog han utan problem också.  :thumbup: :thumbup: :thumbup: 

Fast det går undan i krökarna kan jag lova, jag försöker att inte bromsa för mycket men måste ibland dra tag i linan då han älgar på för fort. Rask promenadtakt är väl okej, spring-för-livet-takt är det inte... ;)

Har även varit på en skogsprommis här i trakterna, plus tränat linförighet. Han måste ju sköta sig på utställningen på söndag. Hans handler alias moster Åsa tog kopplet lite snabbt igår, och det såg jättefint ut. Men träna och nöta behövs alltid.

Så idag får det räcka med aktiviteter, ska försöka samla krafter inför Stockholmsresan som bär av på onsdag, vore helt underbart att hinna städa ordentligt härhemma och ha det klart. *pust*


Dagens lydnadspass

Gruppträning utan grupp blev det - jag & Vilde var all alone därute på parkeringen. Men så blir det ibland, och det spelar ingen roll för träna ska man ju i vilket fall som helst. ;) Enda saknaden är störning av andra hundar + att det är så himla trist att ta alla dessa pauser och inte kunna surra med någon. :D

Vi stannade i 45 minuter, och hann detta:

Kontaktövningar: Trögt till en början men lossnade och gick bättre.

Linförighet: Finfint!

Fritt följ: Han går gärna snett/för långt fram här och jag måste skärpa mig och träna mer på det... Och tänka på att pinna på lite raskt och inte söla ner farten för då blir hans position sämre.

Passivitet: Bra! Inte ett enda pip & gnäll! Men så hade vi ju ingen störning som sagt. ;)

Kamplek: Små, korta kamplekbelöningar. Han är kampglad som tusan, och bara man styr upp det hela tror jag denna belöningsform blir bäst i framtiden. "Tack" = färdiglekt, och även om han blir het några sekunder ibland känns det inte som ett stressmoment, inte det minsta. Vilket är roligt, för social lek/kamp är verkligen någonting han tänder på. :D

Sitter på en järnbalk och livet har väl varit roligare om man säger så: ;)


Kan tillägga att det en minut efter kortet togs flaxade upp en stor kråka (tror jag - som är värdelös på fåglar) med ett välda läte. Ville såg den aldrig pga väggen, men han hörde ljudet och varenda muskel spändes, han satt dock kvar. *duktig hund* :D


Lydnadsträning

Ikväll kavlades ärmarna upp, och nu körs det igång med gruppträningen igen för våran del. Vi blev inte så många men det gör ingenting. En kleiner münsterländer, en pointer och en mellanspets (mittelsplitz, mittelspitzel, eine kleine splitzel eller hur var det det hette - ABP?;) ) och så jag & Ville.

Tränade passivitet, lite linförighet och några gå-bakom-övningar utan koppel + lydnadsinkallningar. Är rätt så nöjd faktiskt, ingenting är perfekt men jag tycker Ville skötte sig bra och upplevde honom inte så nervig som förut. Han har mognat sista tiden, och fått ett lugnare sätt överlag. Sedan är det FRAMFÖRALLT min insats som räknas. För om jag bara slappnar av och koncentrerar mig fungerar saker 9 gånger av 10. Men då jag har en förmåga att vimsa omkring och tappa fokus så blir det ibland stökigt bara för det. :rolleyes:

Men - som sagt - är rätt så nöjd med kvällens pass, nästa vecka ska jag försöka ha ett mål och fokusera på det. Det var roligt att träna idag, och framförallt vaknar motivationen till liv!

Förresten är nationella utställningen 17/5 nedlagt för vår del. Har pratat med två personer idag som säger "nog kan du alltid prova anmäla, men det är till 99% lönlöst" och då ids jag inte ägna mer energi på det. Satsar däremot på Internationella hundutställningen i juli. Ska det vara så ska det vara. :D

Känns motigt att jobba imorgon, längtar efter ledighet och särskilt denna ljuvliga tid på året! Men men, det gäller att hushålla med de få semesterdagar man har så det får förbli en fantasi.

Tjing tjong


Lydnadspass

Glad i hågen spatserade jag ut med träningsväska och hund, och tänkte köra ett pass med linförighet och några apportövningar. Men idag funkade ingenting! Hunden seg och okoncentrerad + jag trött och okoncentrerad. Det kan inte annat än misslyckas. :rolleyes:
En sådan gång är det bättre att packa ihop och ta en promenad istället. Så det gjorde vi!

En jättefin apportering gjordes dock i början, innan störande ljud av mopeder/ungar/duvor/skator/joggare etc kom... Seg fart, men han greppade dummyn perfekt och gjorde en ultimat lämning. *duktig Ville*


Ny apport!

Inte är den särskilt snygg, men det sprollar roll.

Funktionen är det inget fel på:

  
 


Apport på programmet

Det är ju faktiskt ljust ett tag på kvällarna nu, underbart när man hinner få lite ljus även efter arbetsdagen!

Körde lite apportering innan vi begav oss ut på en tur efter skoterspåren, kameran fångade dock inga bilder värda att se på grund av det dassiga väder som verkar hålla i sig. En suddig apportbild kan jag slänga upp:



Det var ett tag sedan vi tränade, så nu kändes det som hög tid att damma av apportbocken igen.
Ville gjorde ett bra jobb, han var lämpligt lättmotiverad och bara en gång fipplade jag till berömmet och hunden exploderade så träbocken flög i snödrivan. Det är smällar man får ta!

Imorgon tror jag vi ska köra ett till pass och då ska jag fokusera på gripandet.

Ville trivdes bra på Hotellet igår, han var riktigt trött efteråt, trots att jag inte hann aktivera honom med någonting alls på grund av att klockan blev så sen... Men dagens intryck gav rejält med hjärngympa tydligen. :-)


Tidigare inlägg
RSS 2.0