Haha
HUNDENS DAGBOK:
07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK:
783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’.
Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar.
Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias…
Fredagsmys
I övrigt har här lallats på i ruskvädret. Har klippt klorna, kollat öronen (doftar gott numera!) och badat V ordentligt, skönt att göra det någon gång emellanåt.
Nu är det fortsatt fredagsmys härhemma, såhär gott kan en nybadad vorsteh med sängdispens må: ;)
Vila i frid Stella
en bro som förbinder himlen med jorden.
När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner,
så att de kan springa och leka tillsammans.
Det finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla blir återställda till hälsa och vigör,
de som har varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.
Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak:
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla djuren springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.
Dess klara ögon är intensiva, nosen rycker till, kroppen början skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.
Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet.
Och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv men aldrig från ditt hjärta.
Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig skiljas mer…
Författare okänd
Fotot är stulet
Repris från igår
Samma ställe och samma sällskap, men den här gången var vi ute lite längre, nästan tre timmar i finvädret. Grabbarna har lekt som dårar som vanligt, sprungit och pulsat. Så de får lite motion i alla fall, lättare är det för oss som får gå efter plogad väg. Men det går inte att ta sig fram på annat vis just nu, om man inte vill ta skidor förstås fast då blir det lite tungt för hundarna... Jaja vi är hemma trötta och nöjda i takt med att solen börjar försvinna. 
Latardag
V är ganska nöjd efter en tvåtimmars promenad med bästa kompisen. Hanhundarna leker som två små valpar än. Det är inte många som klarar Villes hårda tag, men Z är härdad från början och hans vapen är att vara liten och smidig och ha vassa tänder. Det gurglas och lever om när de dundrar fram, men hittills är det hundra procent lek även om de kan stelna till vid någon pinne och så. Bägge två är högtempade men är vänliga och känner varandra så väl att de undviker att ryka ihop.
Villes öron doftar sommarbris numera, och det är så himla skönt för honom att slippa besvären. Jag slipper skura garderobsdörrar och köksluckor ständigt och jämt också, efter hans öronskakningar. *blä*
Inget mer att bjuda på för idag, nu borrar vi ner oss i filten och ser fram emot att solen strålar in genom persiennerna imorgonbitti.
Nytta & nöje
Stoppet går kalasbra och det är hur roligt som helst! Jag är dock lite dålig på att veta när det är dags att vara nöjd, när jag ska sluta och hur mycket jag ska nöta. Brukar ha en förmåga att köra lite väl hårt på ett moment och missa det där med att trappa upp kraven i rätt tid. Så nu har jag bestämt mig för att träna 1 lyckat stopp varje dag resten av den här veckan, och koncentrera resten av träningen på apportering. Där är utmaningen framförallt att hitta rätt motivationsgrad. Ville blir väldigt seg om jag dämpar honom för mycket, och exploderar om han blir upptjoad. Det luriga är att få det hela med glädje och precision och inte antingen eller. Vilket jag aldrig riktigt lyckas med verkar det som. Men jag ska försöka, har ju en fin läromästare i min hund som inte direkt låter mig ta den lätta vägen! :D
Bollmetoden
Ville har haft en släng av blåskatarr och därför, på inrådan av veterinär, fått vila ett par dagar. Igår morse trodde jag nästan att vi skulle behöva åka in och tappa urinblåsan eller kolla så han inte hade urinsten, men det gav med sig och nu är allt som vanligt. Vi har varit mycket ute i kylan så det är nog därför, han har blivit kall helt enkelt. Trots att jag är noga med att slänga på täcke när musklerna är varma så blir det ganska kallt att t.ex. ligga en stund i den kalla bilen. Men men, nu är det fina tider som väntar och snart klagar man ju på värmen istället. :D
Nu har träningslusten vaknat till liv igen, och dagens fokus ligger på stoppet. Tog en boll i fickan och provade en (för mig) ny träningsmetod. Och kan bara säga att resultatet är strålande! Ville tvärnitar på flera hundra meters avstånd nu. Det roliga är att det bygger helt på positiv förstärkning också, så den som påstår att man måste våldföra sig på en vorsteh för att lyckas har fel. Välkommen att låna min hund som är av det hårda slaget, det vet alla som känner honom. I mitt läge dras man lätt mellan dagens köttbullelydnad och gammeldags dressyr. Det är alltid lika roligt att prova något nytt och riktigt få rysningar av hur bra det faktiskt fungerar. Jag tror inte att allt är svart eller vitt, särskilt inte med tanke på vad vi faktiskt kräver av våra jakthundar vad gäller lydnaden. Vi ska få dem att stanna på kommando när de utsätts för den största störningen av alla - uppfloget. Att ta av dem möjligheten att gå efter vilt är stort. Men det går - utan att behöva dräpa dem!
Är så otroligt impad av mig själv idag, som lyckats tajma belöningen i exakt rätt tidpunkt, och framförallt av min hund som lyder blint på flera hundra meters håll. :love:
Stopp och belägg
Nu lägger vi krutet på stoppträningen. Hips vips är det sommar och träningsfåglarna anländer, innan dess ska det sitta!
Vi har idag promenerat i solen, pulsat i snön och Ville har fått ett nytt halsband:
Han fullkomligt hatar den här plastapporten, varför vet jag inte men kan tro att den är lite obehaglig att hålla i då den är hård, tung och halkig. Tränat några hållaövningar, och precis efter bilderna togs ringde telefonen och jag glömde bort att hunden satt och plågades under strängt "håll fast"-kommando. Gick runt härhemmma och pratade några minuter, och när samtalet avslutades kom jag på det. Gick in i sovrummet och kvar låg apporten, hunden hade gått och lagt sig i biabädden. :D
Med plågad blick...
Kramsnö
Helgen
Söndagen har bjudit på plusgrader och mulet, även det helt okej. Då skoterspåren är ganska dåliga efter senaste snön föll, tog vi idag Tegsnässkidorna och det blev en skön tur med trevligt sällskap. Jag ramlade bara en gång, sällskapet två (:D) men lyckades bryta av ena staven så hemfärden blev lite vinglig eftersom det samtidigt kladdade massa blötsnö under fötterna. :D
Ville har fått Surolandroppar för öronen i 10 dagar. Tyvärr var veterinären snål på receptet, vi fick bara en flaska så det kommer inte räcka, men jag ska ringa dit imorgon. Ville är redan bättre så snart ska han nog slippa det där eländet.
Skulle lätt kunna klona den här hunden i massor med exemplar så jag alltid fick ha en Ville i mitt liv. Han ger mig gråa hår och är en utmaning många gånger, men fränare hund har jag aldrig stött på. Helt underbar är han! :love:
Veterinären idag
Vaccination och öronkoll står på schemat. Hoppas på droppar och tabletter, gillar att behandla både inifrån och utifrån när det likaså ska ske.
Solen skiner och himlen är blå idag så klä på er och nöt på skoterspåren! :D
Anmälda till kurs
Då är jag och Ville anmälda till en vårkurs på Brukshundklubben. "Allmänlydnad fortsättning" heter den och jag hoppas vi kommer med. Åsa och Zigge har också anmält sig och vi ska mest troligt få gå i samma grupp. :D
Har gått kursen förut flera gånger och det är basic, men tävlingslydnad kändes lite skrämmande, och alltid lär man sig något nytt, får se andra hundar och framförallt träna. Vi har en himla fin klubb här i Piteå också. :thumbup:
Idag snöar det som vanligt, trots den utlovade finvädersprognosen som kunde skådas tidigare. Nu är det minsann gråa snömoln på kartan. Men men - våren är snart här så det gäller att vara positiv.
Denna lediga dag tar vi det lugnt och ägnas mest åt hussysslor, men snart blir det att bege sig ut i snöyran och göra något vettigt på hundfronten. Ville önskar nog en prommis runt Fortlax så han får sträcka ut långbenen ordentligt.
På torsdag har vi en veterinärtid också. Vaccination och öronkoll, får nämligen inte riktigt ordning på det själv så det är bäst låta dem kolla. Blir med säkerhet antibiotika, been there done that...
Förresten - Ville blev 3 år i fredags! Det är skrämmande var tiden går fort...
