Villes blogg

Fy tusan så dåligt det gick idag. Ville var överladdad med energi, hjärnan kokade av alla intryck och hormonerna svallade av explosionen av dofter som han utsätts för. Det skälls och springs och säkert löps med. Att till råga på allt tvingas dras med mig i kopplet gör ju saken till en katastrof. Jag är tråkig, stel, håller andan, rycker i kopplet, stressar, hör ingenting och bara känner en längtan ut i skogen där vi faktiskt har ett samspel som ingen skulle tro som såg oss på Bruks ikväll. Och det är lätt för andra att säga "men var rolig", då Ville är en hund som stressar upp sig 0-100 på en sekund. Han är otroligt svår att motivera lagom utan att flyga i luften. Därför kör jag med att dämpa, dämpa, dämpa. Känns som att jag vill vara som en bestämd militär med pondus, som mascherar fram och får hunden att lyda av skräck ungefär. Fast egentligen inte. Så då blir det någon konstig blandning av alltihop, och vad utstrålar jag med mitt stela kroppspråk i kombination med adrenalin, ständiga rassel i kedjestrypet, osäker gångstil och med fumliga korrigeringar - belöningar genom tappade godisbitar - tjat - tjat - tjat..?
Nä, det är jag som behöver gå på lydnadskurs. Är en så otroligt dålig förebild för min hund ibland att jag skäms. Ingen ska komma och säga att det stämmer, för bevisligen gör det ju det. För hur många har skaffat sin hund en Rapporteringskod A i registret genom ren klantighet? 

Tur man är positiv och tacklar motgångar genom att skratta åt dem, kavla upp ärmarna och tänka att nu kör vi! :D :D :D


Han har det inte alltid så lätt