Nedräkning

3 veckor - 17 dagar - 13 arbetspass. Nedräkningen har börjat. Alla lägger huvudet på sned och tycker att det är lång tid, men ni pratar med den sanna optimisten som nyss tycker snön försvann. :D

Under tiden som är kvar lägger vi fokus på:

- Stoppträningen
- Apporteringen
- Skyttet

Det blir ett och annat tjuvsläpp också när temperaturen tillåter. Kan inte påstå att det är några mängder av vilt som uppenbarar sig tyvärr, men gudarna ska veta att vi kommer kämpa för att få fylla ryggsäcken.


Torka

Både på marken och bloggfronten är det torrt just nu.

Värmen gör att det är svårt med hundaktiviteter. På kvällen svalnar det av litegrann, så det blir ju att ränna ute en sväng då. Hade önskat att man kunde vara ute mer och längre stunder utan att tungan hänger som en halsduk på Ville. Men det sunda förnuftet får råda. Han fläkte dessutom upp lite av trampdynorna fram i tisdags och har nu fått springa på gräs ett par dagar för att det ska få läka.

Veckan har bjudit på tre flaxande ripkallar, hade önskat mer då vi befann oss på fina marker, men detta var det enda vi såg. Bättre än ingenting, och visst fanns det jaktinstinkt i hunden. Han har mognat en hel del sedan förra året, och förhoppningen är - mer jakt och mindre svammel. Inte länge kvar nu innan det är dags! Dagens besök på närliggande jaktaffär gjorde inte längtan mindre... :rolleyes: ;)

Imorgon - före tuppen - bär det iväg på en tripp på sextio mil tur och retur, med intensivt skytte på schemat. Ska bli roligt och jag kommer förhoppningsvis hem med bättre teknik, ska ju försöka ha ihjäl lite vilt i höst och då är det under förutsättning att jag prickar. :D



Längtan

Viltspaning

Passade på att besöka Svallforsmarken igår när vägarna bar förbi. Ville hade inte något emot det. Hunden som aldrig skäller, skäller upprörda stress-skall då han fått frikommandot. :D

Det finns liv där:

 

Grillmiddag hos M i Storsund var inte dumt. Det är en riktig Norrbottens-känsla i sådana byar. Rutiga flanellskjortor, jämthundar i löplinor, stövare i hundgårdar och så pricken över i:et:



Renar på gatorna. :D

I övrigt rullar allt på som vanligt ungefär. Vi längtar oerhört till jaktpremiären, nu är det inte länge kvar!

Morgonens tidningsläsning bjöd däremot på en riktigt tråkig nyhet. LÄS HÄR
Jag som drömde om en fjälltripp, men nu känns det inte lika intressant längre. :(

Fridens liljor

Katter

Har sedan länge konstaterat att Ville inte ser med kärlek på katter. Skulle han få upp jakten vet jag med säkerhet vad som skulle hända om jag säger så.

På nära håll, om det t.ex. kommer en tam katt svansandes, har han inte brytt sig nämnvärt utan verkar ha sett den som "tillhörande husfolket". Han har nyligen vistats inomhus med en stor katt hos S & P också, inga problem.

Men... nu vet jag ungefär vad som skulle hända även på nära håll. Sent inatt gick vi ut på sista rastningen, och när Ville stramar upp och står försöker jag se vad det "jaktbara" är därute i mörkret. Skymtar något ljust, men antar att det är ett juicepaket eller något (ja den här hunden står för allt just nu och har djup fantasi!) och låter honom hålla på utan att ge det uppmärksamhet.
Det visar sig dock att det ljusa rör på sig, och kommer mot oss. Av Villes kroppsspråk att döma - stramt stånd och ögonen brinner av jaktlust - är det ett jaktbart vilt. Som dessutom kommer mot oss. :bigeyes:

Det är förstås en katt, av allt att döma väldigt hundvan sådan. Jag pratar lugnt och glatt med den för att avdramatisera mötet för V, han lägger huvudet på sned och blir osäker (förstås!). Vill inte schasa bort katten för att då skapa spänningar och förstärka katt-problemet, utan hellre bete mig som att katter är vardagsmat och framförallt INTE JAKTBARA. Katter ska man inte bry sig om, dom är ointressanta och tråkiga djur.

Hade ingen lust att utmana ödet och riskera livet för kissen, så jag drog med mig Jägarn motvilligt i kopplet (koppel är bra förresten, brukar oftast slarva på den punkten :blush:), han blev upprörd där ett tag och bokstavligen släpades baklänges, först när han drog igång upprört skall visade jag mitt missnöje och korrigerade uppförandet för sådant accepteras icke. :mad:

I morse gick vi på samma ställe, och han smög på tå hela vägen till "kattplatsen". :D



Ulv i fårakläder:


Barn & hund

Den här tjejen kommer att gå i mosters fotspår, det ser ju vem som helst. :D





Helg!

Ja, trots att den stora festivalen invaderar vår stad, blir det skötsamt härhemma. Övertalning pågår från vissa håll, men jag kan bara säga - lycka till. :cool: :D ;)

Idag har jag & Ville varit på en skogstripp, och en dummy åkte med i fickan. Stannade på ett par ställen och tränade hålla - gripa - bära och det var inte så populärt hos V, har sällan skådat honom så ointresserad. Så jag körde ett sök i slutet, slängde ut dummyn på ett kalhygge när han inte såg. Skickade sedan ut honom och då vaknade hunden till liv - tala om arbetslust när det gäller den typen av övningar - han skulle kuta genom en eld för att hitta ett föremål! :thumbup: 
Tror jag ska spinna vidare och testa fler saker, inte bara på apportfronten utan annars också, som en rolig aktivitet att leta saker med vittring.

Var och sköt lite hagel imorse, men det blev inte många skott för min del då den "dåliga" känslan kom tillbaka. Ont något fruktansvärt gjorde det! Vill inte träna fel heller, utan ska invänta privatträningen 8/8, försöka träna torranläggningar bara det är aldrig fel... Ser fram emot att få riktig hjälp snart.

Kvällarna börjar bli mörka nu, många har ångest över det och jag bara myser.

Har förresten planer på att prova locka räv. Rävjakten börjar 1 augusti, och vi är några stycken som spånar på att prova lyckan. Har inga större visioner om utdelning, men det kan vara kul att försöka! Skulle behöva en räv i frysen faktiskt. :D

Trevlig helg!


Ville längtar till hösten





Härlig sommarkväll

Har ju för vana att klaga på vädret. Så idag ska jag inte göra det. Trots att man får välja mellan pest eller kolera - svettas ihjäl eller bli uppäten. :rolleyes:

Det positiva i kråksången är att sommarkvällar är så himla vackra.



Blåbären har börjat knoppas:


Ville är inte svår att ge vätska i alla fall...

Värmeslagsvarning

Jag & Ville har navigerat oss runt i skogen idag, och första steget i mitt GPS-kunnande är avklarat. Lyckades skapa en waypoint och faktiskt se på kartan var vi befann oss och var bilen var. Snart kanske jag till och med börjar lita på apparaten. :D

Men det är varmt, Ville var påtagligt loj i slutet och trippen blev inte särskilt lång på grund av det. Vatten i flaska i all ära, men det blir varmt direkt och räcker inte långt. Vi tog en sedvanlig vätskekontroll i Trollis, och efteråt hade han återgått till att vara sitt gamla jag igen.

Nu tar vi igen oss, min begynnande huvudvärk börjar lägga sig och så fort krafterna samlats färdigt kommer kvällen ägnas åt städning och andra förnödenheter.

Kaffehurran är laddad för det är tydligen gäst på G...




Blåmåndag

Ny vecka igen. Bara sju veckor kvar till semestern! :thumbup:

Idag har vi tränat med en liten BC-hane med hanhundsproblem, som efter en stund slappnade av riktigt fint. Ville och jag körde ett par stoppkommandon, några enkla bära-apport-övningar, inkallningar, gå-bakom och linförighet. Sedan gjorde han ett fint sökarbete på en boll som border collien tappat i ett dike fullt med ris. Vorsteh som han är kastar han sig in i vad som helst, plöjer sig igenom så kvistarna flyger och upp kommer bollen! :D

Söt som socker är han, och tar mig tillbaka till tiden i Uppsala, då jag hade en följeslagare i form av samma ras i två års tid. Hon fick dock stanna då flyttlasset bar tillbaka norrut, på grund av diverse mentala problem som klart skulle ha förvärrats av miljöbyte. Kommer aldrig glömma den hunden, och knappast få uppleva den nivån på lydnad heller. :love:

Här är Max:


(hoppas det är okej med ägarinnan att jag lägger upp bilderna!)




I helgen är det proven i Råneå, attans att jag jobbar helg annars hade jag ställt upp och hjälpt till. Ett ypperligt tillfälle att lära sig mer! Jaktprov är definitivt av intresse, det hämmas av okunskap och dåliga nerver :blush: och sedan så räcker inte tiden riktigt till för allt man vill engagera sig i heller. Men vem vet - nästa år kanske?

Lev & må

Tripp västerut

Idag har vi rantat, jag och Skägglös. Vädret är kalas om man frågar mig, även om det blev lite väl varmt i skogen där en stund... Men finns det bara bäckar åt hundarna så går det bra. Själv tänkte jag jobba på solbrännan, men märkte att det inte gick att ha annat än långärmat utan att bli uppäten och bortburen.

Den här sprang framför bilen en lång bit, och såg så törstig ut att jag var nära att stanna och bjuda på lite Loka:
         

Ett besök på stugan i Fågelberg blev det: (i bakgrunden skymtas mina blivande jaktmarker)


Det är riktigt vackert inåt landet:


En rolig hunddag, med såväl mental som fysisk träning, så Ville sover gott ikväll.
Avslutades med surströmmingsmiddag hos god vän, alltid lika gott och det var säkert en månad sedan sist. :rolleyes: ;)

Solen har återvänt

Fortfarande kallt och ruggigt, ja till och med jag längtar efter lite värme och då är det illa. :D



Ville tycker att temperaturen är alldeles lagom


Gälön

... har vi besökt idag.

Tack vare att tomten råkade vara Ekorrarnas paradis begränsades Villes frihet till platsliggning. Det råkade nämligen hända ett litet missöde som började med snyggt stånd 20 cm från ekorre till att upplösas till något som jag inte behöver skriva här, men jag tror de flesta förstår. :rolleyes:

Sådana här kryllade det av


Mamma & Petra i skurartagen:



Supermysigt ställe med 3 små stugor, timrad lada och sjöutsikt:


Så går det när man inte kan hejda sig...




Viltspaningsafton

Vi har haft en trevlig kväll, inandandes skogsdoft och vad kan väl kännas bättre än att ha blåbärsris under kängorna? Hundarna har fått röra på sig (med respekt för barnkammartiden!), vi har hört vingslag och sett mängder av spår från klövvilt. Och mitt livs första björnspår har skådats, suddigt i torkad lera, därmed enbart faschinerande och inte det minsta frossframkallande. :love:

Varför trippen blev fyrdubbelt så långvarig än beräknat förtäljer inte riktigt historien.
Det kunde nämligen ha blivit övernattning bland granar och tallar också, om inte en snäll anhörig förbarmade sig och letade reda på oss när vi till sist kommit oss upp på en väg - en okänd väg - och skjutsade mig efter bilen. Oj vad den var många kilometrar bort och åt ett konstigt väderstreck.

Ville Valle sover gott i sin bädd nu...

Så kan det gå! :D ;)


Här växer bomullen


Synstånd

Ja inte är det något fel på ståndanlagen inte! Här stramas det upp för det mesta. :D
Ville nöp fast vid en rishög också häromdagen, stod länge och väl för någon form av vittring därunder, men vi kom aldrig fram till vad... I övrigt är det duvor som vi utsätts för mest till vardags, kyrkan är invaderad och det glädjer ju alltid någon. De är dessutom halvtama - ännu bättre. ;)



Stånd för "lilla haren":


Gryning

Halv fem imorse steg vi upp och gick ut, till och med Ville undrade om jag var riktigt klok. Gatorna är oftast ganska öde vid den tiden, fast idag mötte vi faktiskt en man därute. På väg hem från festen av gångstilen att döma. :rolleyes: :D

Har hunnit med enmassa nyttigt under morgontimmarna, såsom tvätt och städ, och nu väntas det bara på att grannarna vaknar så det går att stampa igång dammsugaren.
Dagen är inte annars så planerad, utom ett besök på Kyrkmarknaden och så matbjudning i krokarna med familj & släkt med anledning av ett studentfirande.

Det är inte precis något hundväder med tanke på värmen, men Ville ska i alla fall få social träning i form av att hänga med hela dagen. Är egentligen emot att släpa med hunden på marknader och liknande, vill ofta hurvla upp ägarna som drar omkring på sinan husdjur i trängseln - särskilt när det är varmt och höga ljudnivåer... Men i det här fallet handlar det enbart om träning, för det behövs inför utställningar och liknande. Får ta med ordentligt med vatten och sedan behöver vi inte ge oss in i värsta gröten heller. ;)


Äntligen lite ledigt

Morgondagen är väldigt välkommen kan jag tala om. Gillar mitt jobb men är just nu ovanligt utmattad och behöver en paus. Har som vanligt planerat in åtminstone halva dagen, såsom förrådsstädning och soptippsbesök på morgonen (S & släpet anländer 8:00) plus endel på hundfronten. Ska även storstäda och mäta gardinlängder från ett tyg jag köpt idag osv... Men - när allt är färdigt och viltspåret ligger och ruvar - då ska här badas badkar och vilas i flera timmar. Längtar efter det, och då fattas egentligen bara någon som serverar kalla paraplydrinkar där bland skummet så är livet perfekt. :D ;)

Idag har jag kompat och gått hem tidigare, hunnit med en cykeltur med Skägglös (springern har inte kommit :( ) samt tagit tag i något vi inte lagt krut på senaste veckorna... Linförigheten!
Klickern åkte fram, och vips förbättras momentet avsevärt, med ögonkontakt och hela kittet. Ska nu banne mig träna på detta 10 minuter per dag framöver.

Viltspår imorgon. Samma princip som sist, inget slit-och-släng utan jag korrigerar farten. Ingen ska behöva riskera att ramla ihjäl sig därbak i linan för att han väljer att älga fram som en dåre. Får se om man minns senaste tillfället, hyser inga förhoppningar om det utan vore mycket förvånande om så var fallet. :D Bara att traggla på!

Vädret är mysigt, sommarvarmt ikväll och den tunga luften har blivit lite bättre. Mitt på dagen bjöd himlen på ett skådespel av blixtar och dunder, det sägs att den riktigt värmen kommer nu och det får vi väl hoppas.


Åter till verkligheten

Helgens vakande tog slut idag på eftermiddagen, 16:20 närmare bestämt. Det har varit fina och jobbiga dagar på samma gång... Mormor är nu i himlen och vi är många som känner lättnad över att hon äntligen slipper plågorna, men saknaden är stor också och sorgen är någonting man aldrig kommer ifrån. :( :love:



Kvällssol i förrgår


Vilde Ville, han gör galoppiruetter i kopplet och tycker att vi ska fara ut och hitta på någonting snart. Tre i princip händelselösa dagar i rad hör inte till vanligheten. Själv är jag vansinnigt sugen på att bege mig ut, men orken tryter och jag orkar helt enkelt inte idag utan det dåliga samvetet får stå tillbaka. Imorgon är krafterna tillbaka! Då har vi projekt utomhus efter lunch, och V ska få följa med och få det mentala träningspass som det innebär. :)

Har suttit och tänkt igenom vad vi behöver träna på, hur det ska läggas upp och genomföras praktiskt. Jakten närmar sig och det är många saker som måste tas tag i NU.
Därför funderar jag på att göra en sorts planering redan nu, om det skulle råkas bli en ändring är det inte hela världen ;) men då har vi åtminstone ett mål... Blir väldigt lätt spontant alltihop, och samma-samma-samma. :rolleyes:

V har förresten hängt med till "vakandet", legat på balkongen och fått miljöombyte.
En nyttig träning fick vi in, i form av lång och gänglig spiraltrappa som vi flängde upp och nedför ett antal gånger under dagens lopp. Han tvekade bara en gång - och det var på nervägen. Håligheterna på sidan om trappstegen skrämde säkert mest, Ville tvärstannade och vägrade gå. Jag gick upp, rundade honom och började nerstigningen på nytt utan ett ord, och han följde fint efter. Inget ömkande - bara pang på - och han följde duktigt. Bra gjort, för trappan är verkligen hemsk, och betänk att hundar ser dåligt... Riktigt fint skötte han sig.

Dags för refrängen...


Ville Valle

Just nu får han inte mycket stimulans, ja ingen alls rättare sagt, stackarn.
Det konstiga är att han - som ändå är en högtempad och stingslig individ - inte verkar bry sig så länge det handlar om passivitet. Utomhus är det en annan femma, då märks överskottsenergin mer... Men inne skulle han aldrig röra så mycket som en pryl, har aldrig gjort det. Har man haft en som tuggade inredning är detta rena himmelriket. :love:
Ville har aldrig verkat ha någon särskild separationsångest heller vilket är skönt.

Anledningen till stiltjen är att en anhörig är dålig, och vi sitter vak jag och Å, övriga är bortresta eller upptagna. Är bara hemma och fräschar upp mig nu med dusch och klädbyte, och fördriver tiden medan en tvättmaskin snurrar, det bär av tillbaka alldeles strax...

Midsommardagen bjuder på kalasväder, hoppas det håller i sig för alla ni som är lediga! ;)


Kompledigt i sommarvärmen

Redan imorse sken solen, och hade det inte blåst hade dagen varit riktigt varm. Fast frågar ni mig tycker jag inte riktigt om den där stekheta värmen, är mer av en höstmänniska faktiskt. Även om sommaren är ljuvlig. Är det bara vanligt sol-och-fågelkvitter njuter jag och särskilt av sommarkvällar som är mina favoriter. :D

Jag och Ville gör inte så många knop just för tillfället, vi var ut på förmiddagen så han fick springa av sig lite energi. Nu ligger han utfläkt på balkongen. De ansträngande hundaktiviteterna får man förlägga till kvällen idag, fastän det är bra att vänja sig vid värmen också för det tror jag är litegrann en träningssak också.;)

Hastigt och lustigt har jag fått två privatlektioner i hagelskytte. Det gick bra och jag är så glad!
M
såg några fel och brister, och korrigerade jag dessa gick det som smort. Träffade inte alla duvor ändå, men har inte det minsta ont och nog kommer träffarna med träning! (alltså jag bommar ju inte alla...)
Har lätt att hamna i ett virr-tillstånd då det ska skjutas. Fastän jag tänker "inte blunda" så blundar jag likafullt med högerögat då avtryckaren trycks ner. Det kom som en stor överraskning, jag förnekade det länge och väl envis som jag är. :D ;)
Summan av kardemumman - det finns hopp och nu återstår träning-träning-träning!

Imorse tog jag chansen och ringde jobbet, frågade om jag kunde ta några komptimmar idag och det passade bra. *jippie*
Man samlar på sig tid som aldrig går att tas ut. Inte får man ta allt i pengar heller. Så det passade utmärkt, nu är jag ledig fram tills 16:15 - härligt! :D



Sjödramatik!

Det här inlägget skapas mest för mina vänner från Trollbäckens sjöräddning AB. ;p ;) :D

Jag och Å  träffades ikväll för att gå en sväng med Ville & Zigge, alltid roligare att gå två och så har de ju så himla roligt ihop... Sagt och gjort, grabbarna lekte och härjade och vi gick en promenad. Bägge hundarna är vattentokiga, så vartenda dike plaskades i, de blev med andra ord täckta med lera och vi kom därför på den briljanta idén att gå ner och låta dom doppa sig i älven.

Slog två flugor i en smäll och schamponerade Ville, kändes fiffigt då de likaså skulle bada och tanken att ta hem honom doftandes surträsk kändes inte så kul... Sagt och gjort, han gnuggades in ordentligt och sedan skickade jag ut honom i älven. Det var då en MÅS dök upp framför näsan - och Ville satte efter fågeln som en galning. :bigeyes:
Naturligtvis hade jag - för en gångs skull - glömt visselpipan hemma. :mad:
Att få stopp på honom med skrikande tjejröst är inte att tänka på, dumt jag vet men så är det... (vet inte om han hade stannat på pipan heller, men chansen är betydligt större!)

Trodde i min enfald att måsen skulle flyga sin kos när Ville kom plaskandes, men icke. Den tyckte det var roligt att jäklas med hunden tydligen, för den landade och lät Ville komma så nära som ca 2 meter innan den seglade en bit - samma visa hela tiden... Längre och längre bar det ut, Ville hörde oss inte överhuvudtaget utan simmade helt blockerad efter fågeln. Till sist var han så långt ut i vattnet att han bara syntes som en liten prick. :bigeyes: Då började det kännas obehagligt. Han har nämligen en förmåga att tappa bort sig, både i skogen och i vattnet, och hamnar han för långt från mig händer det att han får panik och börjar irra runt. (ett tag sedan det hände nu dock) Jag blev riktig rädd att det skulle hända därute, tänk om han skulle få kramp i det kalla vattnet osv...

Åsa sprang hem och hämtade sin visselpipa så att vi skulle kunna göra oss hörda, utifall att han tappat bort oss, vi syntes bara som två prickar på stranden - om vi ens syntes för all vegetation...
Jag stod kvar och släppte honom inte med blicken. Ringde S och bad henne komma ner också, vilket hon gjorde med både visselpipa och hund för att det skulle "röras och höras". Under tiden sparkade jag av mig skorna och klampade ut i kallvattnet, mot den lilla figuren som jag antog var Ville. Ropade och viftade med armarna hela tiden. Såg hur han plaskade till med jämna mellanrum, och blev riktigt rädd att han höll på att drunkna. :bigeyes:
Nu var det 3-4 måsar som cirkulerade kring honom...

Efter en stund kom Å & S och vi visslade/skrek allihop, jag tyckte mig se att figuren därute bland vågorna kom närmare och det gjorde den. Han kom i land till slut, med tungan hängandes och fortfarande något blockerad av fåglarna. Lät sig kallas in och sedan var det inget mer med det. Jag kände såklart en stor lättnad, trodde ärligt talat för en sekund att han skulle drunkna. :(

Nu var bara problemet hur jag skulle ta mig i land. Det finns nämligen en metersbred och djup fåra som måste passeras. Hur jag tog mig ut är det ingen som vet, förmodligen hoppade jag över den i panik. :S
Min största fobi här i livet är sjöbottnar, lera och djupt vatten! :bigeyes:
Det var där Mrs Sjöräddning kom in i bilden, Å med familj har passande nog en trampbåt förankrad i närheten. Så det blev till att hala ut den till mig, vänta tills jag klättrat ombord, och fiska in mig med repet. Vilket gick alldeles smärtfritt, vi fick oss ett gott skratt och scenen förevigades på bild också. :D ;)

Slutet gott allting gott, Ville lever och jag är glad över det. :love:
Han fick ett rejält simpass ikväll, och lär sova gott. Extra skärpta dressyrpass väntar. :D

Tack till Å & S! :love:


(nej, räddningsaktionen skall ej publiceras på bild)

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0